Inför uppgiften att ”Rädda Stenstaden” är det en rad frågeställningar och begrepp som kan behöva klargöras. Ändamålet, som ytterst är utomordentligt handfast och verklighetsnära, är till sin natur så sammansatt och krävande, att detta fordrar en komplex bakgrundsstruktur och tankemönster, som lång-siktigt förmår värna om alla de värden, verksamheter och materiella tillgångar som sammantaget utgör den helhet som kan uppfattas som en realitet bakom beteckningen ”Stenstaden”.
Omedelbart är kunskaper om den historiska dimensionen i områdets fram-växt och senare skeden av grundläggande betydelse för förståelsen av bebyggelsens karaktär i samtliga avseenden.
Vid sidan av ett traditionellt övergripande historiskt forskningsperspektiv, som sätter in byggnaderna och bebyggelsen i ett större sammanhang, är lokalhistoriska kunskaper nödvändiga för att kunna förstå det faktiska utvecklingsförloppet. Detta kan många gånger uppvisa en mångfald specifika drag som avsevärt kan skilja sig från det allmänt kända förloppet. Det här kan gälla så skilda faktorer som byggnadsteknik, finansiering, boendeformer och sociokulturella mönster. Detta gör det bebyggelsehistoriska studiet till ett fascinerande och mångfacetterat forskningsfält som skär tvärs över traditionella vetenskapsdiscipliner. Även för Stenstaden är detta högst aktuellt. När det gäller kunskaper om de enskilda byggnadernas faktiska egenskaper, och deras förändringar över tiden, är ett närgånget byggnadsarkeologiskt arbetssätt nödvändigt, som utgår från befintligt tillstånd i nuskedet och som på ett systematiskt sätt frilägger de olika faserna i byggnadens historia, närmast liknande ett forensiskt arbetssätt, för att säkra otvetydiga fakta i lagerföljder och förändringar, helst tillbaka till ursprungstillståndet, i den mån detta fortfarande kan urskiljas genom tekniska undersökningar. Ett sådant förfarande avser allt från bemålade ytskikt, förändrade planformer, fasta inredningar och installationer, till bärande stommar och grundläggningsteknik. Med ett sådant arbetssätt – förankrat i källforskning och litteratur – säkras insikter i praktiskt taget alla historiskt anknutna dimensioner som byggnadsteknik, relation till naturgivna grundläggningsförhållanden, biologiska angrepp av skilda slag allt från mikroorganismer till fyrfotade djur och beväxtlighet, ytskikts- och planförändringar, boende- och sociala mönster osv.
Sådana enskilda byggnadshistoriska studier sammanfogas och utgör – inom ramen för stadsbyggnadshistoriska utvecklings- och förändringsstudier – grunden för ett omfattande kulturvårdande och bebyggelsehistoriskt studium. Kunskap av detta slag är betydelsefull både för att förstå områdets specifika egenskaper, men även för att kunna sätta in det i ett större, jämförande sammanhang där det specifika klargörs mot fonden av ett allmänt skeende, i detta fall under industrialismens dynamiska historiska epok, där Göteborg och Stenstaden intar en mycket stark ställning både i Sverige och internationellt.
När det gäller de kulturvårdande dimensionerna, utgår dessa från sådana vetenskapliga, tekniska, sociala och praktiska aspekter som kortfattat har presenterats ovan. I vår tid är det en given förutsättning att bevarande- perspektivet tar sin utgångspunkt i en bärkraftig samhällsplanering, som innebär att uttaget av resurser, material, energi, transporter osv skall minimeras med samtidigt beaktande av en positiv välfärdsutveckling för medborgarna. Detta imperativ gäller självfallet även bevarandeplanering för befintlig stadsbebyggelse, som Stenstaden i Göteborg och annorstädes. Väl utvecklade tekniker och förfaranden som motsvarar dessa krav är fortfarande otillräckligt utvecklade. I synnerhet gäller detta ifråga om tillämpning i befintliga bebyggelsemassor. Mot denna bakgrund är det förståeligt om ”bärkraftig planering” och kulturvårdande ”bevarande-planering” ännu har långt kvar till en optimal harmoniering. Risken är därför att kulturvårdande krav och byggnadsvårdande tekniker och material fortfarande kan riskera att stå i konflikt med allmänna miljövårdande mål och standards.
Av många skäl ter sig kulturvårdande insatser fortfarande ofta som exklusiva och dyrbara, åtminstone i ett kortare tidsperspektiv. Det är därför angeläget att söka utveckla djupgående kunskaper, material och förfaranden som effektivt kan tillgodose Stenstadens specifika krav, och som allsidigt visar sig motsvara även miljövårdens krav för ett bärkraftigt samhälle.
Från kulturvårdande utgångspunkt är det ett oeftergivligt krav att i största möjliga utveckling värna autentiska karakteristika oberoende av om dessa avser ursprungliga komponenter eller senare tillkomna skeden. Givna krav är att minska nedbrytning, förstörelse eller förvanskning, oavsett om detta är antropogent baserat (tex felaktiga åtgärder) eller beroende av naturliga omständigheter (tex klimat och markförhållanden). Regelbundna inspektioner och underhåll är grundläggande kulturvårdande insatser, som tillsammans med kvalificerad planering utgör grundstommen i den moderna preventiva kulturvården.
De grupper av värden som dessa åtgärder sammanhanget skall tillgodose långsiktigt, innefattar bruksvärden, som i sig inbegriper det tekniska tillståndet och funktionsdugligheten, inkluderande rimliga moderniseringsanspråk som inte hotar andra värden. De känslomässiga värdena innefattar arkitektoniska, konstnärliga och andra upplevelsemässiga egenskaper som direkt hänför sig till byggnadernas interiörer, fasader och stadsbyggnadskroppen med gator, platser, parker och andra ytor och volymer. Hit hör även affektionsvärden och andra immateriella perspektiv, som mer indirekt är relaterade till byggnader och platser – tex historiska, litterära, anekdotiska och musikaliska anknytningar.
Vid sida av samtliga dessa kulturhistoriska värden, har de ekonomiska värdena visat sig sakna tydligt lagbundna relationer till de socio-kulturella värdena. Detta utgör därför ett intressant ämne för ytterligare fördjupningar, för att kunna förstå hur de värdefulla miljöerna, såsom t ex Stenstaden skall kunna bli föremål för långsiktiga ekonomiska satsningar. Från kulturvårdande utgångspunkt är detta angeläget, för att därigenom säkra dessa värden lång livslängd och stor hänsyn till deras autenticitet, skönhet och andra värden.
För att kunna förverkliga sådana målsättningar krävs uppenbarligen tillgång till en kombination av djupgående kunskaper som hittills saknas eller inte tillämpas, i kombination med lämpade metoder, och en övergripande modell för sektorsövergripande samverkan och planering som säkrar de berörda bebyggelsemiljöerna och livsformerna i ett samlat helhetsperspektiv.
Detta innebär ett strategiskt program som syftar till:
Kraftig minskning av negativt inverkande faktorer, tex rörande oönskade grundvattensförändringar, luftföroreningar, olämplig trafik, bristande lokala näringar och serviceutbud;
Uppbyggnad av system för allmänt förebyggande åtgärder, bl a i form av sektorsövergripande samhällsplanering med stark hänsyn till socio-kulturella dimensioner, bevarandeaspekter och bärkraftig utveckling;
Utveckling av kvalificerad kulturvårdsteknik med tillgång till effektiva övervakningssystem för kontinuerlig överblick av skeendet lokalt i en bebyggelsemiljö, typ Stenstaden, av faktorer som har avsevärd betydelse för bevarandeutvecklingen, samt kontinuerlig tillgång till gedigna, långsiktigt väl fungerade och förhållandevis ekonomiska material, tekniker och kunskaper samt system för byggnadsvård; jämte
Ett väl utvecklat samverkanssystem för successiv kunskapsutveckling för adekvata praktiska behov, i de sammanhang som ovan kortfattat har antytts.
Här behöver omfattande utvecklingsarbete ske oberoende av hittillsvarande sektorsgränser på samhällsplanet, inom näringslivet, och vid forskningsinsti-tutioner, i syfte att kunna täcka alla de behov som Stenstaden hittills endast i begränsad utsträckning har kunnat erbjudas.
Detta scenario utgör grunden för arbetet inom Stiftelsen Göteborgs Stenstad.
Professor Jan Rosvall,
GMV – Göteborgs Miljövetenskapliga centrum Chalmers – Göteborgs Universitet